Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forrædere vare I tilvisse,
Derfor alle Danske skulle paa eder p—e.
— Sätt in den igen.
Till sin förvåning märkte han att stämman
nästan var kvävd av raseri. — Gå ut på svalen om
du skall kasta vatten. Du får inte göra det i den
där —
Claus såg förvånad på honom, men han satte in
pottan och traskade lydigt ut.
De var döda. De hade sonat sitt brott med sitt
liv. Det var gement, ja, nu förstod han hur
gement det var, att förfölja de fallna med
tanklöshetens hån.
3.
Dorthea for upp ur sången med ett ryck. Hon
måtte ha somnat som hon nu låg, stödd mot
vänstra armen och med bröst och axlar bara. Hon frös,
och armen var alldeles domnad. Men lille
Christen sov varmt och gott intill hennes höft — han
hade glidit ned mellan sängkläderna. Ljuset på
nattduksbordet flämtade nere i pipan, det luktade
av het mässing och smält talg. Och genom
titthålen i fönsterluckorna trängde den grå
gryningen in.
Med ljuvlig lättnad kände Dorthea igen sig i
sitt sovrum. Hon blåste ut den osande veken, kröp
ned under bolstern och rätade ut armen som sov,
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
