Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att försvinna så snart han kände sig i
säkerhet.
Han kröp upp i sången. Det var litet fuktigt
mellan lakanen; värmepannan hade dragit ut
fuktigheten ur linnet. Men det kändes dock härligt
skönt att få stoppa ned sina kalla fötter i den
varma bädden. Och svällande bolstrar och
huvudkuddar — ja, här låg de minsann gott. Hemma hade
de bara en halmmadrass i sängen. Känslan av
välbehag betog honom åter, så att han inte kunde
hålla fast oron, sorgen och medlidandet för andras
öden. Något inom honom, som var starkare än
viljan att öppna sitt hjärta mot andra människors
nöd, drev honom att rulla ihop sig och njuta av
att han låg och hade det så skönt.
Claus traskade på bara fötter bort till skåpet
mellan sängarna och öppnade den undre dörren.
— Titta, Ville, kommer du ihåg den här?
Skrattande stod han där i sin vita skjorta med
det långa, bruna håret upplöst över ryggen och
visade brodern nattkärlet som han höll i handen.
Vilhelm visste inte själv varför det tändes en
flamma av harm och blygsel inom honom. Jo, han
kom nog ihåg, han hade själv fallit i hänryckning
över detta föremål när han sist var här och tyckt
att det var mycket lustigt och pikant. På
nattkärlets botten fanns i brun färg avbildat huvudena av
de två halshuggna grevarna Struensee och Brandt
och runt om stod en inskrift:
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
