Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gorna. Ty till den extraförplägning med en
kaffetår som hon ordnat för Lars och de andra, hade
allt husets folk strömmat till, ja, till och med
barnpigan och amman med Rikke på armen. Herre
Gud, visst var deras deltagande ärligt menat — de
kunde ju inte rå för att den nattliga
kaffekonseljen även var en upplivande omväxling för dem
efter dagens slit, eller att de med ett visst
grubblande välbehag hängav sig åt alla möjliga
förklaringar på lärarens och pojkarnas uteblivande.
Man kunde väl tycka att de stackars tattarna
skulle ha mer än nog med att uppföda sina egna
barn. Att de skulle befatta sig med att röva andras,
hade alltid förekommit henne hart när otroligt. Då
var hon mera rädd för att Thestrup skulle stöta
ihop med dem. Han var så häftig när han blev
uppretad.
Det var hopplöst att tänka på att denna ovisshet
skulle fortsätta och hon kunde intet göra för att få
slut på den. När allt blivit gjort som det stod i
mänsklig makt att göra, så var det ändå bara att
vänta, att försöka vara tålmodig och att hoppas —
Dorthea kände sig rådbråkad av bara trötthet.
Nu vaknade gården till en ny dags arbete. Hon
brukade lägga sig till ro igen, när Johanne kommit
och hämtat Christen till barnkammaren — då fick
hon en liten tupplur tills hon måste upp vid
sextiden. Genom den lätta slummern kunde hon
förnimma de båda minstas yrvakna kvitter i rummet
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
