Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bredvid, och småflickornas skrik när de under
påklädningen fick tvålvatten i ögonen eller barnpigan
Gunhild luggade dem när hon kammade ut deras
hår. Och så var det tid att stiga upp. Redan
medan hon satt vid sitt toalettbord kom pigorna
springande och skulle ha besked. Allteftersom hon
kände att det stora hushållets trådar började löpa
genom hennes dugliga händer, strömmade blodet
livligare genom hennes ådror; hjärnan kändes
uppfriskad.
Men hos sjuka och gamla människor var det som
om livskraften inte orkade stiga på nytt, sedan den
ebbat till ett minimum under småtimmarna mellan
natt och morgon. De flesta människor dör just på
den tiden av dygnet, Bisgaard dog klockan halv
fem på morgonen den tjugonde mars. Och den
gången när hon svävat mellan liv och död efter
den förste, dödfödde lille Bertel, hade hon känt att
för den utmattade är det en frestelse att lägga sig
ned och sova den sista långa sömnen, just när de
friska njuter av att vakna till en ny dags arbete.
Också för henne skulle den komma en gång, den
morgonstund då hon slöt sina ögon för alltid och
lät de andra fortsätta, henne förutan. Hon hade
aldrig tänkt på döden som på något, vilket angick
henne omedelbart — inte ens den gången för tolv
år sedan. Hon hade hela tiden känt hur själen och
kroppen frammanade dolda resurser, så hon fördes
alltid över denna punkt där Döden inträder och
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
