Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o Gud, hon vågade inte beklaga sig. Les délices
d’amour, som drev kvinnor att förråda sina män,
män att förgripa sig på oskulden, vänner att svika
varandra, hade för henne varit den livgivande
värmen i allt vad hon företog sig.
Dorthea kastade bolstern åt sidan och famlade
med sin nakna fot efter toffeln. Hon kände sig
rufsig och oordentlig, stel i kroppen och trött efter
natten som hon tillbragt utan att vara ur
kläderna. Morgonljuset föreföll henne grått och kallt,
fast hon såg att den klara, bleka söderhimlen
lovade en vacker dag.
Det skulle nog dröja många, många timmar
innan hon kunde hoppas på att få höra något och
innan någon av dem som dragit ut kunde väntas
tillbaka med besked, om det också bara var att de
intet nytt hade att förmäla.
Att överlåta allt i Guds hand, uppfylla sina
plikter — det förekom henne nu fruktansvärt. Om
det hänt mannen eller sönerna något! Lyckan hade
för henne blivt en ingrodd vana — just ingrodd.
En gång hade Thestrup kommit med ett stycke trä,
sågat ur en gammal fura. Innanför barken, som
växt samman över den, satt en urgammal järnpil.
Som en dylik pil, skjuten från kärleksgudens båge,
tyckte hon att hon burit lyckan i sitt hjärta, ljuvt
och säkert inbarkad i hustrukallets mångfaldiga
plikter. Icke utan dödlig smärta kunde den rivas ut
ur hennes väsen. Den glädjelösa pliktuppfyllelse
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
