Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var deras fars vilja att de skulle få sin första
undervisning i bruksskolan; var den inte god nog att
bibringa hans barn de elementära kunskaperna, så
var den icke god nog. Birgitte kunde få
undervisning hemma i franska, teckning och musik, när hon
till våren fyllde sju år, men Bertel satt på pallen vid
hennes fötter och pluggade halvhögt sin latinläxa
— den sista som Dabbelsteen gett honom. Han
hade slutat med att fråga efter sin far, sina bröder
och läraren. Men när Dorthea föreslog honom att
sätta sig borta vid kakelugnen, skakade han på
huvudet.
— Jag vill helst sitta hos mor, om jag får.
De två små var inne i barnkammaren hos
pigorna. Hon borde väl snart hämta Christen och ge
honom mat. Det blev så pinsamt i längden att höra
på Johannes och Gunhilds funderingar och deras
prat om alla de gåtfulla och olyckliga tilldragelser
som timat i deras hembygd.
Det var en av Dabbelsteens strumpor hon fick
tag i, när hon stack ned handen i korgen. Dröjande
drog hon den över sin vänstra hand — sedan tog
hon stoppnålen med en halvt vidskeplig tanke på
att om hon låtsade som om allt var som det
skulle, så var det kanske också så. Tre människor kan
omöjligt försvinna alldeles spårlöst. Isen,
tattarna eller ett plötsligt utbrott av vansinne hos
Dabbelsteen — det var inte mycket annat att gissa på.
Men det som verkligen hänt, var naturligtvis det
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
