Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de i sovrummet och låtsade att hon väntade sin
man till middagen. Och i samma ögonblick som
Elisabeth och Birgitte kom in, storögda och
bekyttade, bad hon dem sätta sig till bords.
— Läs nu bordsbönen, Lise, det är visst din tur
i dag.
Elisabeth hackade och stammade. Hon var
aldrig riktigt säker på sina böner — hade på det hela
taget inte lätt för sig. Och hela tiden flög hennes
och systerns blickar till den tomma stolen vid
bordsändan, med faderns brännvinsflaska, glaset
och ölkannan, två tomma tallrikar, den djupa på
den flata, och det massiva silverbesticket. Det
hela såg i sin vila så märkvärdigt imponerande tt.
Småflickorna hade aldrig förr lagt märke till hur
stora och tunga skeden, gaffeln och kniven var
som annars flög och for mellan matfatet och
faderns stora mun med de gulaktiga tänderna.
Thestrup, den alltid upptagne mannen, stoppade
gärna maten i sig så fort och slarvigt, att modern
måste påminna dem om att far hade bråttom, men
de skulle vara så goda och äta fint och långsamt,
för de hade ingenting att försumma.
Birgitte och Elisabeth hade naturligtvis hört
något prat i skolan om brödernas och informatorns
mystiska försvinnande, men de vågade varken
fråga eller säga något. Det förbjöd uttrycket i
moderns ansikte. Bertel hade dragit sin stol så
nära Dortheas han kunde, men han yttrade ingen-
7 —400251. Undset, Madame Dorthea. 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
