Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Goddag, du är väl madamen själv kan jag
tänka. Jag skulle hälsa från mor din att dina
söner kommit till Lunde i natt.
Hon hade sett budbäraren ordentligt bänkad i
det varma köket framför ett rikligt dukat bord,
innan hon öppnade det lilla brevet som han hade
grävt fram ur mössan. Men det stod inte mer i
biljetten från hennes mor än vad ynglingen sagt.
Mormodern ville behålla Vilhelm och Claus till
påföljande dag — de behövde vila ut innan hon lät
skjutsa dem hem till bruket. Komplimanger för
Vilhelms conduite —. Vad var det budbäraren
sagt: »Vilhelm är en duktig pojke, det var nog
han som klarade alltihop.»
En varm bölja av stolthet sköljde genom moderns
ångestfrusna hjärta. — Vilhelm, Vilhelm, hennes
käcke, förståndige pojke. — Dorthea tog
brännvinsflaskan och fyllde åter i åt ynglingen från
Lunde.
— Du såg väl inte till förvaltaren efter vägen?
Han red norrut sent i går kväll för att leta efter
Dabbelsteen och pojkarna. Har du inte hört
något om hans färd? Du vet inte om någon sett till
honom?
Nej, det visste pojken inte.
Nej, det var ju knappast att vänta. Han kunde
omöjligt ha hunnit så långt som till Lunde, när den
här ynglingen red från gården. Inte heller var det
gott att veta vilken väg han tagit uppåt dalen. —
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
