Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tragedien framför andra diktarter är den som
åtnjuter största bevågenheten hos den kultiverade
publiken, är det då icke samma smak, fast den
blivit en smula polerad?
Dorthea vände bladen i den lilla boken med
bibelgåtorna som Bertel låtit ligga kvar. Egentligen
var många av bilderna inte trevliga alls. Svärd
och gissel — och Döden alltid framställd som
benrangelsmannen. Och Hjärtat, som förekom i snart
sagt vartannat bibelspråk, så det var framställt!
Grovt schatterat för att verka runt och fylligt och
med något i mitten som påminde om en avskuren
åder liknade det verkligen hjärtat från ett slaktdjur.
Henne hade det aldrig bekommit något då hon var
barn — hon hade uppskattat den lilla boken som ett
dyrbart tecken på styvfaderns gunst. Det var icke
så ofta han överraskade henne med prestenter.
Prosten de Theilemann hade aldrig varit ovänlig mot
henne och inte heller så sträng som han varit mot
Caspar och Peter Andreas. Men hennes respekt
för honom hade likväl varit uppblandad med en
viss fruktan.
Men Bertel hade ett känsligt sinnelag. Kanske
de ohyggliga bilderna gjorde ett annat intryck på
honom. Hennes barn hade vuxit upp i en långt
mildare och mera kärleksfull atmosfär. Hon hade
väl omedvetet bemödat sig om att skänka dem allt
det som hon i sin barndom måst umtära.
Försiktigt snöt Dorthea det osande talgljuset på
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
