Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogen i ett med den töckniga luften. Efter detta
snöfall kunde man inte vänta dem förrän mot
aftonen.
Dorthea njöt av den stilla dagen. Hon klippte
till Birgittes chemiser — flickungen hade denna
vinter växt ur alla sina underkläder — och hon
tog en titt upp i vävkammaren, nu blev det snart
så milt i luften att hon kunde sätta pigorna i arbete
däruppe. Och att själv få tillbringa sina lediga
stunder i vävstolen, det gladde hon sig åt.
När mörkret föll på, öppnade Dorthea
kakelugnsluckan och satte sig med sin stickstrumpa i
Thestrups länstol; nu skulle hon unna sig att hålla
skymning både länge och väl, medan pigorna var
i köket med de små och Bertel och flickorna
byggde snöfästningar på gårdsplanen. ;
Sedan for hon upp ur sin slummer av att två
mörka gestalter stormade in i hennes mörker och
hennes söners ivriga, glädjedruckna röster ropade
på mor. Bakom dem kom Johanne med två tända
ljus som hon ställde på bordet.
— Vilhelm! Claus! Hon rusade upp, och
pojkarna kastade sig i hennes utbredda armar.
— Kiraste barn, vilken oro — men var har ni
er far?
— Far —’? frågade pojkarna i korus.
— Är inte far med er?
Vilhelm lyfte huvudet och såg hastigt och
forskande in i moderns ansikte.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
