Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skicka gossen till Fenstad — vilket ju också på ett
visst sätt var sant.
En sak var att kaptenens affärer inte angick
andra människor — det hade hon alltid sagt när
de sladdrande tungorna var i gång. Och jungfru
Langseth var en öm, uppoffrande fostermor för
lille Carl, hon hade vårdat honom då han låg i den
trondhjemska halssjukdomen, så att hon själv blev
smittad och så när fått sätta livet till. Men
naturligtvis var det sant som Jörgen sa — att det inte
hade varit mer än rätt och rimligt om Cold infriat
sin tacksamhetsskuld till jungfrun genom att gifta
sig med henne. Hur det än förhöll sig med Colds
förmodade, bastardiska högförnämhet — nu var
han i alla händelser ingenting annat än en
avdankad officer, utan utsikter att kunna återuppta sin
avbrutna karriär. Troligtvis blev han sittande på
Fenstad till sin död — om han icke förut blivit
tvungen att gå från gården, en kalamitet som den
flitiga och duktiga Marie Langseth möjligen
kunnat avvärja om mannen var klok nog att göra
henne till Marie Cold.
Men Dorthea hade lytt sin första ingivelse och
sagt nej tack till hans välmenta anbud att befria
henne från omsorgen om två av barnen i dessa
dagar, ty hon visste att Thestrup inte skulle ha
gillat att hon skickade pojkarna till Fenstad. Inte
för att hon trodde att de skulle bli utsatta för
något dåligt inflytande där. Cold drack visserligen
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
