Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen längtan efter en slö välmåga, sällskapsliv
eller sysslolöshet. Det lilla arv som Bisgaard
låämnat henne lät hon stå kvar i svågerns, Julius
Bisgaards, affär; räntorna gav henne åtminstone
tillräckligt med nålpengar. Och förresten litade hon
på att Thestrup, flitig och dugande som han var,
alltid skulle vara i stånd att försörja henne och de
barn som det måtte behaga Himlen att skänka dem.
De plikter, som i äktenskapet skulle åligga henne,
visste hon att hon kunde uppfylla, omsorgsfullt och
väl. Det skulle nog gå. Och det hade också gått.
Hon hade varit fullkomligt lycklig med sina
villkor, därför att hon fått dela dem med sin
Thestrup.
Men hurdarnt livet skulle bli utan honom, det
hade hon aldrig offrat en tanke på. Jörgen var så
sund och levnadsfrisk, de var också jämnåriga —
hon hade gått ut ifrån att de skulle få vandra hand
i hand till livets afton. Ja, ofta hade hon drömt,
ljuvt och känslosamt, om denna ålderdom som de
skulle njuta samman — när barnen var utflugna
och kanske själva hade bildat familjer. Då kunde
de draga sig tillbaka till ett enkelt, men trevligt
hem, ett litet hus med en trädgårdstäppa, helst
nere vid kusten. Möjligen skulle någon av
flickorna stanna hos dem för att ägna sig åt omsorgen
om sina gamla föräldrar. Eller också kunde det
hända att Bertel, som inte var så stark, skulle
föredra att vara ogift.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
