Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Änkeståndet hade hon prövat en gång förr, men
hon skulle ljuga om hon sade att hon känt
änkesorg. Med milt vemod hade hon slutit Bisgaards
ögon och följt honom till graven, men i hennes
hjärta blomstrade hoppet om det lyckliga liv hon
skulle träda in i, så snart det förgått en passande
tid efter den gamles död. Aldrig hade hon tänkt
på att hon en dag skulle sitta som sörjande änka.
En dag efter middagen lät hon Vilhelm skjutsa
sig ned till Vilberg. Men sakföraren kunde inte
meddela henne stort annat än hon redan visste. Att
det var planer på att kungen skulle arrendera ut
samtliga norska glasbruk till kammarrådet Wexels,
som i sin tur skulle arrendera ut dem till män som
kunde driva dem självständigt. Men det hade
Thestrup redan anförtrott henne. Han hade ju
tänkt, att nu skulle han äntligen nå sitt högsta
önskemål, att få arbeta efter sitt eget huvud, utan
inblandning av överordnade, vilket alltid varit honom
förhatligt. Han hade också dryftat saken med
Hauss, men till sakföraren hade han sagt rent ut
att han icke hade det erforderliga kapitalet att
sätta in i företaget, medlen till de ytterligare
förbättringar han ville införa måste han skaffa
genom lån.
Dorthea satt tyst och tankfull medan de körde
hemåt i den blida våraftonen. I väster tecknade
granskogen sina mörka toppar mot en bred
strimma av guldfärgad himmel — det klarnade kanske
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
