Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drömt om att Mathilde Hauss skulle vänta på
honom, tills han, skolpojken, blev vuxen och färdig
en gång. Det var naturligtvis löjligt: när det blir
tal om giftermål, då är en flicka på sexton år
mycket, mycket äldre än en femton års yngling. Det
skulle nog Vilhelm fått erfara under alla
omständigheter. Men det var lika smärtsamt att han fått
göra dessa erfarenheter på ett sådant sätt, att han
satte dem i samband med de förändrade
framtidsutsikter, som var en följd av att han nu var
faderlös.
— Men Ccet är bara vad jag förtjänat.
Han kramade hårt om stolens armstöd och såg
upp i moderns ansikte. Dorthea läste en våldsam
förtvivlan i hans stämma och ansiktsuttryck.
— För det är ju min skuld. Mor skall inte tro
att jag inte förstår det — hela, hela skulden är min.
Om min far är död och mor och syskonen ensamma
och ruinerade, så är det jag som bär skulden, för
jag borde haft mera vett än att den dagen, och utan
att tänka mig för, ge mig av hemifrån med en
sådan förbannad stolle. Och så dricka mig från sans
och vett med honom på Sandtangen —
Han kastade sig över bordet med ansiktet
begravt i händerna.
Dorthea hade helt stilla rest sig upp, och stilla
flyttade hon det tomma grötfatet åt sidan, så att
han inte skulle komma i beröring med det, där han
låg och grät. Lätt och varligt lade hon sin hand
10—400251. Undset, Madame Dorthea. 145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
