Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aterglansen från solnedgången förgyllde himlen
norrut och sände ett varmt skimmer in i
sovrummet, där Dorthea satt och matade Rikke med
välling, medan Bertel stod och klädde av sig framför
den stora himmelssängen. Hon hade den lilla
flickan inne hos sig om rätterna nu, för att hon inte
skulle behöva ligga alldeles ensam, och i natt skulle
Bertel också få sova här, eftersom bröderna var
borta.
På denna sidan av huset hördes det inte så bra
när främmande kom till gården — att hundarna
skällde, lade hon inte alltid märke till. Därför blev
hon mycket överraskad, när dörren gick upp och
Ole Hågensen stod där —
O, vad han är vacker, tänkte hon, helt varm om
hjärtat. Aftonljuset föll på hans friska,
rödblommiga ansikte och välvuxna gestalt. Tänk att hon
just denna kväll skulle få besök av en människa
som stod henne rära.
— Men, käre Ole, har du kommit åt de här
kanterna? Det var då bra roligt att se dig.
Jag har det, ja, och du tycker väl jag kunde
kommit nedom förr. Så som Cdet står till här.
— Din far har ju varit här — två gånger. Men
sätt dig, sätt dig — Bertel, gå ut och be Ragnhild
att hon tar in en kanna öl till morbror Ole. Nej,
när inte länsmannen kunnat uträtta något, hur
skulle då du. — Men hur står det till med mamå?
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
