Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åjo, hon har nog mycket att stå i, för vi
reder ju till gästabud, som du vet. Annars så
kommer jag nog från Christiania med en fora. Nej, nej,
inte var det meningen att du skulle ha besvär för
min skull.
— Prat, Ole, visst skall du ha mat. Hur är det, jo,
du tycker om en kopp te, det kommer jag ihåg.
Han hade tagit av sig mössan och lagt den
mellan sina fötter. Dorthea kunde inte låta bli att helt
lätt stryka över hans skuldror när hon gick förbi
honom med bordduken på armen. Hon visste
mycket väl att hennes små ömhetsbevis alltid gjorde
honom förlägen; i det fallet var han helt och hållet
bonde. Nåja, hans mor hade väl knappast
bibringat honom någon annan uppfattning. Hon hade
aldrig slösat någon ömhet på sina barn. Men det
var så frestande att smeka det ljusgula håret som
föll ned kring hans ungdomliga ansikte, nästan ned
till kragen.
— Stekta ägg, det vet jag att du tycker mycket
om. Jo, minsann, stekta ägg skall du få.
Mamá hade alltid varit så snål med sina ägg.
Den vackre, rare pojken! Det var inte lönt att
fråga ut honom; hade han något på hjärtat, så fick
han komma fram med cet i sinom tid. Därför
frågade hon bara om vägarna — de var väl torra och
bra nu? Hade han haft sällskap till staden? Hon
visste att bönderna gärna ordnade det så, att de
färdades flera tillsammans när de skulle till huvud-
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
