Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. Men Ole skrattade åt henne. Nej, den här
tiden hade lantfolket det alltför brått för att driva
omkring på vägarna; han hade allt fått göra färden
ensam.
— Men nu hade jag allt tänkt att få
brudsvennerna med mej när jag drar hemåt.
— Vilhelm och Claus? Men käre Ole, ingen här
kan ju fara på bröllop nu. Vad tror du folk skulle
säga, om jag lät sönerna från ett sorgehus, som
detta nu är, delta i ett stort och festligt gästabud
med dans och allt slags gamman.
— Du menar att du kan inte komma du heller
då? frågade brodern sakta.
Dorthea skakade på huvudet.
— Annars vet du, dom behövde ju inte dansa
just, pojkarna dina — bara dom red med till
kyrkan och satt till bords med sin morbror. Inte
kunde det väl bli prat av det, skulle jag tro. Jag menar
också, att om du kom och hjälpte mor din att
vara värdinna, så kan väl ingen finna annat än att
det är rimligt. Jag har inte annan släkt på
morssidan än du och barna dina.
— Ack Ole, du förstår väl hur gärna jag ville.
Pojkarna har glatt sig så outsägligt åt denna fest.
Och det har ju varit min innerligaste önskan att få
vara med, när du träder fram till Herrans altare
med din Ingebjörg, och få nedkalla Himlens
välsignelse över ert förbund. Hon är så vacker, har
Dabbelsteen berättat —
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
