Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad det gläder mig att ni säger det, käre
Thommesen, men nu kommer jag bland annat för
att be er bevilja Vilhelm Adolf en veckas ledighet.
Min bror här vill så gärna se sina systersöner som
brudsvenner vid sitt instundande bröllop, och ni
förstår nog att jag ogärna vill neka honom det.
Det finns ju inga andra i den här trakten som kan
representera hans mors släkt mer än mina pojkar.
Medan hon talade gav hon noga akt på
kontrollörens ansikte, men han syntes inte förvånad,
tvärtom fann han det mycket naturligt, sade han.
Dorthea hade beslutat att låta pojkarna resa till
bröllopet. Alla människor skulle få se att Jörgen
Thestrups familj icke fruktade att det skulle
komma fram några vanhederliga avslöjanden. Att
hennes tillbakadragenhet, sedan man upphört att
leta efter den försvunne, kunnat tolkas som att hon
velat dölja något annat än sina tårar, hade inte
fallit henne in förrän nu.
Så snart pojkarna rest, skulle hon anlägga
änkedräkt och klä Bertel och småflickorna i sorg. Och
så måste hon göra det hon hittills ryggat tillbaka
för — skriva till Thestrups och sina egna anhöriga
och meddela dem den sorgliga händelsen.
Hur sällsamt var det inte då hon tänkte på sin
svägerska, Maren Sabine, hon hade också upplevat
en sådan själsmördande väntan, hoppets
långsamma död och mannens försvinnande utan att
efterlämna något spår. Men för Bina måste det ha tett
12 —400251. Undset, Madame Dorthea. 177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
