Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att få en förevändning till färden, fyllde
hon. en korg med all sin potatis. Jungfru
Langseth hade någon gång under vintern sagt, att hon
kunde ha lust att pröva ett land med den nya
växten, och då hade Dorthea lovat henne några dussin
sättpotatis. Men nu kunde hon gärna få hela
slumpen. Dorthea hade nog tänkt att som vanligt
så och plantera i sin trädgård, det hade varit en av
Jörgens käpphästar att de borde sprida kunskap om
trädgårdsskötsel bland bönderna häruppe. Dorthea
var tvungen att småle: Jörgen hade aldrig fått tid
att arbeta för den idén. Även det överlät han åt
henne. Och hon hade visst unnat dem som kom
efter henne på Brovold att finna en välskött
köksträdgård med potatisland och dylikt. Men när det
nu var Nymoens. Mathilde kunde ju få
sättpotatis både från Aas och av sin mor.
Bertels modfällda lilla ansikte lyste upp, då hon
erbjöd honom att följa med och hälsa på sin vän
Carl.
Tempot måste hon överlåta åt Brun. I sakta lunk
gick det uppåt den dåliga skogsvägen. Det var
riktigt svalt härinne. Lövträden stod bara klädda i
mössöron och det nyutspruckna lövet doftade. I en
dalsänka upptäckte Bertel hänryckt att det ännu
låg litet smutsig snö under granarna på
nordsluttningen.
— Titta — titta, mor, en nötskrika. Å, vad den
är vacker. Han kände visst till alla fåglar som de
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
