Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg och hörde. Härma dem kunde han också. Han
svarade koltrasten uppe på åsen och kurrade i kapp
med de vilda duvorna i skogsdjupet.
— Var har du lärt dig allt detta om fåglarna,
lille Bertel?
Gossen rodnade.
— Av Vilhelm, sade han dröjande. Sedan kom
det ännu saktare: — Och av Dabbelsteen.
De kom ut på slätten. Fenstad låg verkligen
mycket vackert, vid foten av en mörk, skogbevuxen
bergås. Åkrarna sluttade nedåt mot en myrmark,
där små blanka vatten speglade den blå himlen.
Husen var gammalmodiga och förfallna.
Spåntaken och de omålade väggarna hade grånat av
väder och vind och några av uthusen var försedda
med torvtak. Men en gång måste det ha varit en
ståtlig gård, efter forna tiders smak, och det
kunde bli det igen, om blott dess ägare haft något
intresse för lantbruk samt medel att sätta husen i
— Se här, Bertel, nu kan du ta tömmarna.
Hon visste hur det skulle glädja gossen om han
fick köra in på gården. Hon låtsade att hon själv
var så upptagen med att borsta av sig damm och
hästhår och att knyta hattbanden och släta till
handskarna.
Men det syntes inte ett liv på gårdsplanen då de
svängde in genom grinden. Endast en vitfläckig
katt satt vid nedgången till källaren och slickade
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
