Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son som bebodde gården. Och medan de grå
timmerväggarna i övrigt endast var prydda, eller
rättare sagt behängda, med bössor och hirschfängare,
älghuvuden som på sina taggiga kronor bar
fisknät, pluntor och jaktväskor, så hängde på väggen
över kanapén ett porträtt i kroppsstorlek av Colds
avlidna hustru.
Det var ett märkvärdigt levande porträtt, målat
året innan hon blev gift med honom. Det yviga,
blonda håret var smyckat med en krans av
ängsblommor, som framhävde den unga kvinnans
vackra hy. Hennes ljusblå ögon uttryckte verklig
förnämhet, blidhet och ro. De vackra skuldrorna och
barmen var till hälften dolda av en vit spetsfichy
och en gråblå sidenklänning omslöt den smärta
bysten och föll i rika veck över höfternas rundning.
Juel, som målat det, skulle också, enligt vad Cold
sade, ha varit en av de mest berömda
porträttmålarna i Köpenhamn.
Dorthea hade aldrig utan rörelse kunnat betrakta
detta minne av Colds förlorade lycka, som på ett så
betydelsefullt sätt skådade ned på hans nuvarande
sorgliga belägenhet. Men de få gångerna hon varit
här, hade storstugan alltid varit städad och
ordentlig. Dorthea började undra. Skulle Marie
Langseth åter vara bortrest? Men hade något slikt
varit i antågande, skulle väl inte Cold inviterat ett par
främmande pojkar till Fenstad i vår.
Claus Hartvig kom in igen, åtföljd av en
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
