Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans med som — Medan hon pratade brydde hon
sin hjärna med att komma ihåg vad det var
doktor Langemack gjort med henne själv, när hon låg
i barnsängsfeber efter Bertels födelse. — De hade
gnidit henne med torrt ylle när hon svettades som
värst, men jungfru Langseth var säkert för öm i
kroppen för att kunna tåla det. Och så länge
köldrysningarna varade, vågade hon inte sätta upp
dörren till vävkammaren, fast den ohyggligt kvava
luften säkert förvärrade patientens huvudvärk.
— Vill ni säga var jag skall hitta rena lakan, så
skall jag gå efter vatten. Jag skall i alla fall sköta
om er lite, så skall ni få se att ni strax känner er
något bättre.
— BPyta lakan — men är det inte farligt? Marthe
säger —
— Kärringprat! Dorthea försökte tala muntert
och myndigt, men i sitt hjärta var hon förfärad.
Vad kunde hon egentligen göra? Skicka bud efter
Mads Olsen och låta honom åderlåta den sjuka —
fastän hon förmodligen redan lidit en svår
blodförlust, måste det väl göras för att lindra spänningen
i de stackars uppsvällda benen.
Jungfru Langseth mumlade något om att hon
inte trodde att det fanns rent sånglinne —
kaptenens hem var så dåligt försett med sådant. Ofta
hade hon måst ta av sitt eget. Jo, det var hennes
kista som stod borta vid dörren. Hon talade hela
tiden i den ynkligt klagande tonen.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
