Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande. Varsamt kände hon på den sjukas underliv
— det var uppsvullet liksom ben och lår, som fått
en vitaktig glans.
— Men min Gud och Skapare, Marie, ni har ju
barnsångsfeber —
— Ja, jag har visst det.
Jungfru Langseth jämrade sig och en
köldrysning genomilade hennes kropp. Dorthea bredde
hastigt över henne igen.
— Det var så långt gånget så att — å Herre
Jesus, jag har så ont, så ont —
Smärtorna hade gjort stämman tunn och ynklig.
— Och ingen annan än den lortiga mutter Fallet
har vårdat er?
— Jag tyckte inte att folk behövde lägga sig i —
Marthe Fallet pratar i alla fall inte bredvid mun.
— Men kära människa, på det här viset sätter ni
ju ert eget liv på spel.
— Ja, jag tycker nästan det kan göra detsamma.
Å nej, den sjukas röst skar nästan över i gråt, det
menar jag inte, Gud förlåte mig — jag vågar nog
inte dö heller, så som jag ställt det för mig — då
far jag väl direkt till helvetet.
— Nå, nå. Dorthea hade lagt av sig
ytterkläderna och nu kavlade hon upp ärmarna till armbågen.
— Har ni något förkläde här, Marie, i dragkistan?
Herre Gud, min snälla Marie, Vår Herre förstår
nog att det inte är så lätt för en ensam kvinna, i
synnerhet inte när det är den man bor tillsam-
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
