Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det pep i näsborrarna. Dorthea ruskade i det gamla
skrället.
— Se här, gå och töm detta. Och håmta sedan
in ett par vattenhinkar.
Marthe svarade tvärt att drängpojken var ute på
åkern.
— Så kan du mans bära upp dem själv.
Den största grytan var halv med vatten och det
var knappast ljumt. Dorthea satte den över elden
och lade ved på glöden. Medan hon satt på huk och
blåste liv i elden, kom hon genom ett språng i
tankarna att erinra sig ett bål som hon sett i
skogskanten och svarta gestalter som rörde sig omkring det.
En kvinna låg och blåste in i röken som steg från
den råa veden — och så kom namnet på den som
i det sista varit så ofta i hennes tankar. Hon skulle
uppehålla sig i de sydliga bygderna just nu.
Då hon kom upp pqå svalen med vattenhinken i
handen, gick hon rakt fram till kaptenen.
— Säg mig, Cold, vet ni om Sibilla ännu är kvar
på Åserud? Så ni kunde få tag i henne?
— Sibilla? Han betraktade henne förfärad.
— Ja, här finns verkligen en anledning att pröva
om det är sant, allt vad som berättas om hennes
mirakulösa läkegåvor.
— Jag trodde inte — mannen var synbarligen
brydd. Ni har alltid yttrat er så ringaktande om
allmogens övertro.
— Ja, men annars vet jag verkligen inte vad vi
13 —400251. Undset, Madame Dorthea. 193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
