Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall ta oss till. Vår jordemor, Dorthea ryste, har
säkert pinat ihjäl lika många kvinnor som hon
hjälpt. En gång använde jag henne själv, och det
var nog. Fältskär Olsen kan dra ut tänder och slå
åder, men för övrigt — hon ryckte på axlarna. —
Att få hit en läkare från Christiania tar i
lyckligaste fall två dygn, och då kan det vara för sent.
Om ni genast rider till Åserud och hon är kvar där
— så kan ni vara tillbaka med henne vid midnatt.
Och ni kan tro mig, det är ingen tid att förlora.
— Står det så illa till.
— Jag far hem så fort jag gjort vad jag kan för
Marie. Jag måste hämta en del saker och ge dem
besked om att jag stannar här i natt. Så kan Carl
följa med oss, och Grethe — det är ju för galet att
jungfrun haft henne hos sig i sängen, så sjuk som
hon är. Gör nu som jag ber er, kapten Cold — det
är ju ni som är orsak till den stackars flickans
lidanden.
Han skulle tydligen ge ett häftigt svar, men
Dorthea tog vattenhinken och gick in.
Hon ordnade med den sjuka så gott hon kunde
under förhandenvarande omständigheter och bad
den unga flickan, som hon sett i storstugan, att
sitta hos jungfru Langseth tills hon kom tillbaka.
Sedan skyndade hon sig ned för att få tag i barnen.
Claus Hartvig kom med en påse full med böcker,
som han ville stuva ned bak i trillan.
— Vad är det mor har där?
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
