Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C— och ändå inte bara ond: nödvändigheten att fö-
reta sig något hade på sätt och vis avlett
tankarna från hennes egna sorger och bekymmer och
verkade befriande — själva förargelsen var som
en välgärning efter de senaste veckornas
själsutmattande hjälplöshet.
Därför reste mor och son hemåt under djup
tystnad.
Solen hade gått ned bakom åsen, då hon åter
kom körande upp mot Fenstad. Myren utsände en
vit dimma som vältrade fram över fälten. Nere i
sydväst stod den honungsgula månskäran över
skogsranden.
Nu var det inte folktomt i köket. Elden brann
friskt på härden, och Marthe Fallet var så
klarvaken som helst. Hon satt och bredde ut sig om ett
eller annat för gårdsfolket — Dorthea anade att
det rörde sig om jungfruns tillstånd. Hon körde
i väg dem, vänligt men bestämt, och började med
tillredningen av sina mediciner.
Det var ganska mörkt uppe i jungfru Langseths
rum; det hade endast ett litet fönster på gaveln.
Men Dorthea såg genast att den sjuka blivit
glödande het. Hon låg med vidöppna, glänsande ögon
och stönade och mumlade omväxlande. Den unga
flickan som Dorthea satt att passa jungfrun
förklarade, att hon blivit feberaktig kort efter det att
madame Thestrup gått därifrån. Flickan, hon upp-
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
