Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes återvändande till livet att jag gick upp och
sa: »Marie, vi skall gifta oss», så kunde jag ändå
inte göra det. Jag kan icke döma mig själv till att
resten av mitt liv bli sittande på denna fördömda
och förhatliga förvisningsort. Jag har aldrig
kunnat uppge hoppet om att få återvända till Danmark,
till armén och till det arbete jag hänger fast vid med
både liv och själ. Och Marie skulle inte tro mig om
jag gjorde henne ett sådant förslag. Ty Marie kan
jag inte narra, hon känner mig ännu bättre än vad
jag känner mig själv.
Men en sak kan jag likväl försäkra er, och det
tar jag Gud till vittne på, Dorthea, jag har inte
haft någon befattning med denna — ohyggliga sak.
Ni måste tro mig, jag skulle aldrig i evighet ha
rått Marie att göra sig av med sitt foster — jag
visste inte ens att hon råkat i sådana
omständigheter —
Dorthea var alltför överväldigad av avsky för att
kunna få fram ett ord. Fast hon så väl visste att
hon vetat det hela tiden.
— Nej, ni måste tro mig, i detta fasansfulla har
jag inte haft någon del.
Stämmans fruktansvärda upprördhet återförde
henne till besinningen. Var det icke strängt taget
ologiskt, att människorna, hon själv också,
betraktade det som något ohyggligare att tillintetgöra ett
foster än att mörda ett fullgånget barn? Men varje
kvinna, som icke hade ett hjärta av sten, kände med-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
