Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda väninna. Men vad känner er starka,
beslutsamma själ till om förvillelsens, osäkerhetens och
hoppets gäckande kval.
— Nu känner jag väl i alla fall till dem,
viskade hon upprörd.
— Ja, ni har lärt känna dem, men ni har redan
sagt farväl till dem. Snart har ni glömt dem —
nej, Dorthea, ni behöver inte bli vred. Att ni inte
skall glömma er förlorade make, det vet jag nog,
men om ni skall säga som sanningen är, så tror ni
inte längre att Thestrup är i livet. Ni har redan
befriat er själ från ovissheten och inrett ert hjärta
till ett minnestempel över en kär avliden.
— Men, Cold! utbröt hon häftigt, jag kan ju inte
annat. Hur skulle jag kunna nära ens det svagaste
hopp?
— Nej, men därmed har ni befriat er från den
värsta pinan — hoppets dödskamp.
Överväldigad av det sanna i hans ord, stirrade
Dorthea på Cold — i skymningen kunde hon icke
tydligt uppfånga hans ansiktsuttryck.
— Marie, ser ni, han skrattade som förut, hon
har nog ibland hoppats att slutet skulle bli, att jag
gifte mig med henne, trots allt. Nåja, ibland har
jag också hoppats detsamma. Ty jag håller ju
mycket av den snälla flickan, det vet Gud att jag
gör.
— O jal sade Dorthea förhoppningsfullt.
— Men jag gör det inte. Om det kunde säkra
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
