Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främst — har talat min sak. Jag får allernådigst
lov att inträda i tjänsten igen. Ja, ja, ja. Månne ni
kan sätta er in i det, vad det betyder tör en man,
att efter år av helvetisk overksamhet få vända
tillbaka till allt som gör livet värt att leva?
—Jo, Cold, det förstår jag. Jag bör väl känna
till den lidelse, med vilken en verksam man
omfattar sitt kall. Ack, jag skulle lyckönska er av
hela mitt hjärta, käre vän, om icke tanken på den
olyckliga Marie Langseth — ty att hon skulle följa
med er till Danmark, det är väl uteslutet?
— Uteslutet — även om mina framtidsutsikter
var tryggare än de nu är. För tre år sedan kunde
jag ännu ha skänkt henne en anständig hemgift,
och en acceptabel och bra person stod redo att gifta
sig med henne. Sanningen att säga hade jag väntat
att hon skulle gripa detta tillfälle med båda
händerna. Jag visste att hon verkligen hyste djupa
känslor för mig, men ni vet nog hur sådana historier
brukar sluta, när en snäll och duktig flicka någon
tid varit — vicehustru — åt en man som hon inte
kan tänka sig att bli gift med. Förr eller senare
kommer den dag då hon föredrar hans
kammartjänare eller hans kusk eller hans barberare och vill
ha ordning och reda i sina förhållanden, framför
den tvivelaktiga ställningen hos en man som hon
känner sig mera tilltalad av.
Dorthea nickade. Naturligtvis, det var så det
oftast gick till — och ofta var det bäst så. En kort
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
