Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli präst, så att hon en gång skulle få komma och
bo hos honom. Men Dabbelsteen längtade bara
efter att få komma ut i vida världen för att se sig
om. Han ville till Västindien, minns inte mor att
han alltid ville tala om onkel Caspar? Och med
kaptenen talade han om att han ville ta värvning,
helst i utländsk krigstjänst. Ja, det har han sagt
många gånger — och det var innan han fick nys
om den där historien hemma i bygden. Men
kaptenen avrådde honom — han sa att herr Dabbelsteen
med sin svaga karaktär aldrig skulle skörda något
annat än spö och arrest på den banan. Nu har han
väl gjort det i alla fall, skulle jag tro.
Dorthea sprang upp.
— Saåja, nu kan det vara nog. Nu vill jag inte
höra mer om det. Jag har inte tid, ser du, solen
har nästan gått ner och det blir natt innan jag är
framme vid Fenstad.
Hennes hjärta klappade våldsamt av
upphetsningen och hon var alldeles matt i knävecken.
Åsynen av pojkens trumpna ansikte, där han stod och
höll dörren öppen för sin mor, fyllde henne åter
med denna skräck, som hon först nyligen erfarit.
Vad bar väl den närmaste framtiden i sitt sköte av
oförutsedda olyckor —?
— Är det inte bättre att jag kör mor, nu när det
blivit så sent?
De hade kommit dit där kärran stod och väntade
med gamle Brunen lutande mot skacklarna. De
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
