Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingjutit hos henne motvilja och rädsla för lasten.
Hon kom ihåg en gammal ladugårdspigas
beskrivning på offren för en venerisk sjukdom — hur
många sömnlösa timmar hade den icke kostat
henne! Hon kände sig viss om att Vilhelm känt
samma innerliga avsky, när Dabbelsteen underhöll dem
med prat om huvudstadens skumma sidor. Och den
arme Bertel — vad det måste ha pinat och skrämt
honom, om han hört på!
Men Claus Hartvig var annorlunda, hon visste
inte hurdan han var, kände honom inte så bra som
hon kände Vilhelm och Bertel, visste bara att han
var annorlunda. Hon såg för sig hans brinnande
ansikte och tindrande ögon, då hon överraskade
honom under fäktningen med kaptenen. Med ett
sting av smärta erinrade hon sig, hur den blanka
klingan nästan verkat som ett med den vackra, lätt
klädda ynglingagestalten. Och det hade luktat
brännvin om honom, när hon hjälpte honom på med
tröjan. Inte heller hade det funnits något av blygsel
eller skamkänsla hos honom, när han lät henne veta
att han hade ganska bra reda på de slippriga
historierna i de vuxnas värld. Det fanns tvärtom något
visst utmanande och en dold munterhet i hans röst
och minspel. Som om han velat säga henne att
hönan behöver inte lära ägget att värpa, och inte
heller tuppkycklingen.
Ack, ack, ack, hönan som samlar kycklingarna
under sina vingar, hon kan nog, hon. Men en kvin-
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
