Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldsta pojkarna var mycket mindre barn än hon
föreställt sig. Harmen kokade i henne när hon tänkte
på att Dabbelsteen haft mycket mindre känsla för
det passande än hon kunnat drömma om.
»Mamsellerna i gränderna bakom Grönegade», det var
otroligt att karlen kunnat hitta på att underhålla sina
disciplar med sådant. Och pastor Muus’
eskapader under studentåren. Ty naturligtvis var det inte
bara Claus han underhållit med detta prat. Vilhelm
hade säkert också hört det — det var bara det, att
Vilhelm aldrig för något i världen ville röja för sin
mor att han blivit invigd i opassande historier. Att
vara ömhjärtad och ha känsla för anständighet
tycktes våra honom medfött. Och lille Bertel — hon
kunde ju icke ens veta, om den tanklöse läraren
alltid tagit hänsyn till det oskyldiga barnet. När han
absolut inte ville gå till prästgården och läsa,
berodde det kanske inte uteslutande på att han var
rädd för de stygga flickungarna — möjligen var
det också för att han kände, att han inte kunde se
pastor Muus i ögonen utan att rodna.
Hon hade ju själv i sin barndom av tjänstfolket
hos styvfadern, och av gamla kvinnor och barn från
torpstugorna, fått ganska vidlyftiga upplysningar
om saker, som hon icke för något pris skulle ha
tillstått för de vuxna att hon hade reda på. Och hon
hade inte tagit skada av det — hon kunde inte
frikänna sig själv från en viss nyfikenhet rörande
dessa ting, men pratet från kök och uthus hade mest
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
