Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na framför stalldörren. I detsamma var den
andra där, ljudlöst dök hon upp vid sidan av Brunen.
Den gamla hästen ryckte åter till, men
tattarkvinnan lade sin hand på hans hals, gnolade sakta och
började sedan spänna ifrån djuret, som
synbarligen endast var delvis lugnat.
— Godafton, hälsade madame Thestrup. Är det
ingen uppe här i gården?
Det syntes icke till ljus någonstans, och det var
alldeles tyst och stilla. Liksom i utkanten av
stillheten ljöd taltrastens drillar uppe från åsen.
— Nej, min snälla fru får nog hålla till godo med
mig i kväll.
Den främmande kvinnans stämma var djup och
icke obehaglig. Det lismande tonfall, som
tattarkärringar brukar begagna, tycktes avslipat till mjuk
vänlighet.
— Jag skall ta hästen och släppa in honom i
hagen.
Kvinnan och hästen smälte samman till en
skuggbild, när hon ledde den med sig mellan uthusen.
En grind slog igen med en dämpad smäåll.
Fastän himlen ännu var ljus, var det mörkt
härnere på marken. Dorthea stod åter vid kärran och
lyssnade — någonstans i närheten rasslade lövet
i asparna. Luften var så sval, att den kändes
uppfriskande att inandas — den var fuktig och mängd
med goda dofter. Plötsligt dök den skugglika,
svarta gestalten åter upp bredvid henne.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
