Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade nästan verkat onaturligt lång när
Dorthea först blev varse henne, men nu såg hon att
tatterskan inte räckte henne längre än till axlarna.
Hon gick ganska böjd. Ett huvudkläde var draget
fram i pannan, så att Dorthea icke kunde se
mycket av hennes ansikte.
— Men de kan väl inte ligga och sova
allesammans? sade Dorthea. — Inte skulle de kunna låta
er vaka ensam här i natt, mor?
—Jo men vad de det kan. Kvinnans stämma
blev ännu mera silkeslen. — Det är nog som alla
vet, ska jag säga henne, att när Sibilla kommer till
gårds för att bota folk och fä, då tränger de
varken vakta eller vaka, varken låsa eller bomma.
Mej behöver ingen misstro, min goda fru. Det vet
både storfolk och stackare i bygderna vitt omkring,
att där jag färdas, där gror det gott, och inte ont.
— Ja, ja, mor, det var inte menat så. Men ni
måste väl ha någon att hjälpa er med jungfrun?
Och jag skulle gärna velat ha hjälp med att få alla
dessa saker upp på hennes rum.
— Det skall nog bli råd med det.
Sibilla: löste med lätthet upp de fastsurrade
repen, trots mörkret. Först lyfte hon ned den tunga
klädkorgen på backen och sedan nattstolen.
— Om den fina frun kan göra sig så gemen och
ta i korgen ett tag. Sedan tog hon bort dynan
och mässingsbäckenet från stolsätet och stack
huvudet genom hålet, så att möbeln kom att vila på
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
