Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur det är, men här finns han inte på nya året, det
ser jag grant och jag vet vad jag talar om.
Den dystert profeterande ståämman i mörkret
försatte Dorthea i en besynnerligt upphetsad stäm-
— Nä är du kan se allt åtta, kan du väl. se mer,
viskade hon. Kan du se var min man finns?
Kvinnan runkade litet ,” huvudet, men det kom
intet svar.
— Försök om du kan se honom, bad Dorthea
lågt och inträngande. Och strax förekom det
henne som om det var detta hon väntat på hela kvällen
— att få ställa detta spörsmål till tatterskan — ja,
att det egentligen var därför hon nödvändigt velat
få henne hit. — Var är min man? Kan du inte se
var han ligger? Kommer jag att finna honom?
— Din man kan jag inte se. Det blir svart för
mina ögon med detsamma. Det är som om
kraften rann ur mig var gång jag frestat att finna
förvaltaren. Och aldrig finner du vad du letar efter.
Dorthea suckade djupt. Omedvetet sökte hon
stöd mot vävstolen vid vilken hon stod.
Tatterskan fortsatte att tala och småningom höjde hon den
mässande stämman till en högtidlig anklagelse.
— Han var en hård man mot mig och de mina,
din man, den tiden han nekade karlarna att bruka
smedjan och att handla med bruksfolket. Inte
unnade han de fattiga kärringarna att åtnjuta de
farandes visdom. Sibilla visste råd mot sjukdom och
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
