Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en månsten, ser jag, ja, ja, det är
mycken kraft i dem, och så de röda, de har makt över
bloden i människornas hjärtan. Jag kunde kanske
fresta att se för dig en gång till. Du har fått
denna nålen av din man, väl?
Dorthea hade fått den av sin första man. Hon
nickade. Hennes tro på spåkvinnans
övernaturliga gåvor hade dunstat bort. Att kapten Cold
umgicks med planer på att lämna Norge, kunde
tatterskan ha fått nys om; att hon själv snart måste
bort från Brovold, var heller ingen hemlighet, och
det låg ju nära till hands att anta, att hon skulle
slå sig ned i Christiania, det vill säga vid havet. De
delar av förutsägelsen, som säkert skulle gå i
uppfyllelse, kunde vem som helst ha förutsagt. Nu
visste hon också vad det luktat av Marie Langseth
— det var opiumdroppar. Så det var klart att den
stackars flickan sov någorlunda lugnt.
Hon tog reda på stickningen som hon haft med
sig och satte sig tillrätta i länstolen. Det var
egentligen komiskt att den gamla bedragerskan kunnat
göra ett så starkt intryck på henne. Hon var
visserligen en ganska imponerande gestalt, där hon
satt i den högryggade tronstolen med händerna i
knät och fötterna tätt intill varandra på den med
blått tyg klädda fotbrädan — och så var det bara
Bisgaards gamla nattstol som kommit till sådan
heder och värdighet. Dorthea kände nästan lust
att skratta. ; n
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
