Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat det, innerst inne hyst en glimt av hopp, och nu
hade det åter blivit släckt. Händerna darrade då
hon åter tog fatt på stickningen, och hon väntade
litet innan hon talade — hon var rädd att hennes
röst skulle röja för tattarkvinnan att hon kände sig
träffad av spådomen.
— Det var ju egentligen inte mycket korta
hade att förtälja, Sibilla. Att förvaltaren råkat ut
för en olycka, det har vi ju länge varit på det klara
med. — Men nu börjar det ljusna. Nu går jag ned
i köket och väcker Magnille, så kokar hon kaffe. Ni
kan väl också behöva en kopp, mor — det frestar
på att vaka en hel natt när man är i er ålder.
Denna morgon ville kapten Cold själv skjutsa
henne tillbaka till Brovold. Men de kom icke att
tala mycket med varandra under körturen.
Kaptenen var alldeles nykter i dag, men hans uttryck
var grubblande, ja nästan dystert. Och madame
Dorthea satt tankspridd och stilla vid hans sida.
Hon berättade, att jungfru Langseths tillstånd visat
en påfallande förbättring denna morgon, hon hade
med god aptit förtärt en tallrik korngrynssoppa
och druckit en kopp kaffe och talat med matt, men
naturlig stämma. Hon hade inte på långt när så
svåra smärtor, fast hon naturligtvis ännu var
mycket öm i kroppen. Magnille hade föreslagit att de
skulle ta dit hennes Will syster som kunde se efter
Grethe. *
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
