Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed var det som om samtalet gått i baklås.
Hela tiden försökte Dorthea tänka på något
annat än tatterskan, men brottstycken och meningar
i den gamlas uttalanden fortsatte att dyka upp i
hennes minne. — Det var ju alldeles fel att det
varit snöstorm den natten Thestrup red ut — det
hade visserligen stormat, men snövädret hade först
begynt dagen efter, då vinden för längesedan lagt
sig. Att han råkat ut för ett skred — denna
möjlighet hade visst blivit nämnd bland många andra.
Men fanns det verkligen något ställe utefter vägen
där man kunde befara ett fjällskred? Inte om han
tagit stora vägen norrut. Söderut sträckte den sig
på flera ställen under branta klipputsprång där det
ofta förekom ras, men sibyllans prat om att han
ridit söderut, var det inte bara sagt som ett slags
insinuation, därför att hon också hört rykten om
att Thestrup av en eller annan orsak avsiktligt ville
göra sig osynlig? Men det var så fånigt att hon
alltjämt sysslade med den gamla bedragerskans
prat. Att hon verkligen kunnat hjälpa jungfrun,
det var en sak — opium kunde hon själv ha hittat
på att ge patienten om hon haft det i huset. Det
kunde också vara möjligt att det var hennes egen
behandling den första natten, med kryddpåsar och
blodrenande och sammandragande te, som gjort att
de förfärliga blödningarna mera övergått i en
naturlig utrensning. Och den kudden, fylld med
humlekottar, som hon lagt under Maries huvud,
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
