Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, hon är inte tilltalande, det är visst och
sant, men man måste dock erkänna att hennes
behandling av jungfrun hittills varit gagnelig —
r— Ja, det må rackarn tacka henne för, den
förbannade pulverhäxan. Hon bör väl vara den
närmaste att råda bot på vad hon själv ställt till.
— Som hon själv ställt till? viskade Dorthea
förfärad.
C— Visste ni inte det? Marie gick till Åserud
medan tatterskan var där och kom hem — han ryckte
på axlarna. — Hon såg ut som om hon skaffat sig
helsot — och på natten och nästa dag — kort sagt,
hon tillstod då för mig hur det var fatt. Vem
annan än Sibilla kan ha gjort det? Jag trodde, att
ni visste det, och att det var därför ni absolut ville
att jag skulle hämta den avskyvärda förbryterskan
till Fenstad. Enligt principen att hela med samma
vapen med vilket man sårat —
Dorthea hejdade honom med en handrörelse. Hon
kände att hon blev vit i ansiktet av vämjelse och
skräck. — Tig då, människa, det är omöjligt —
till och med tatterskan yttrade sig med avsky om
en sådan gärning.
Cold log ett fult leende.
— Pet tror jag nog. Hon säger alltid vad som
passar henne och vänder kappan efter vinden. För
övrigt tror jag aldrig de skulle göra dylikt med
sina egna — hos dem heter det, ju flera barn, desto
bättre går det med tiggeriet. Säkert föraktar fan-
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
