Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon av hela sin sjål älskade detta välsignade
dagsljus — så snart dess ljus föreföll henne kallt
och obarmhärtigt, därför att det uppenbarade en
sorglig nutid och en osäker framtid, sökte hon sin
tillflykt i ett vidskepligt hopp om att det
vandrande folket måhända ägde sådana hemlighetsfulla
krafter som allmogen tillskrev det.
Hon hade blott sig själv och sin egen enfald att
tacka, och dock kände hon det som om hennes sorg
på det gemenaste sätt blivit förhånad, när hon
tänkte på den skuggliknande varelsen som suttit i
talgljusets fladdrande, rödaktiga sken, böjd över
sina kortlappar och mumlande sina olycksbådande
spådomar, medan hon låtsade att hon läste Jörgens
öde i dessa smutsiga pappbitar. Och, olidliga
tanke! Tänk om hon hela tiden haft vetskap om detta
öde, vetat att det var hon och hennes söner som
hämnat sig på den ensamme ryttaren, därför att
han en gång utfordrat deras hat, ty det rann säkert
ur dunkla djup och skulle aldrig bringas i dagen.
Kaptenens sista ord hade avslöjat en så
avgrundsdjup lögnaktighet hos denna kvinna, att
Dorthea icke vågade träffa henne igen.
Det var synd om Marie Langseth, men hade hon
själv överlämnat sig i denna kvinnas händer, så
var det dock ingen annan än Sibilla själv som
kunde hjälpa henne. Eller en läkare? Ja,
naturligtvis, hon skulle skicka ett brev till Fenstad och
enträget uppmana Cold att låta hämta en riktig dok-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
