Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tor. Varför hade hon inte gjort det med
detsamma hon fått veta vad den olyckliga flickan inlåtit
sig på?
Ja, det var ju självklart att en läkare måste
gripa in; huskurer, sådana som hon själv kände till,
var alldeles otillräckliga. Det skulle hon skriva.
Hon hade i alla fall gjort vad hon kunde; de
feberstillande och fördelande medel hon använt var
åtminstone lindrande och oskyldiga. Och det såg
ju också ut som om Sibillas doktorering haft en
gynnsam inverkan på den sjuka. Själv hade hon
sörjt för att det fanns rena kläder, charpi och
andra saker som är nödvändiga i ett sjukrum. Hon
hade gett Magnille ordentligt besked om vad
patienten skulle få att äta och dricka. — Egentligen
kunde hon inte göra mer för jungfrun nu.
Hon hade ju sitt eget hus att se till och alla
förberedelserna till pojkarnas resa. Och om hon
bestämde sig för att följa med, som bror Ole
önskade så innerligt, då måste hon både göra sig själv
resfäårdig och ordna det så, att pigorna kunde sköta
hushållet och småbarnen medan hon var borta. Nu
kunde hon inte be Karen Hauss komma och se till
det hela — men kanske Finchen Wagner? Det var
mycket att ordna.
Med oerhörd förvåning upptäckte hon, att nu
hade hon verkligen lust att resa till bröllopet. De
var dock hennes närmaste, folket på Lunde, den
gode, käre brodern, den ärlige och välvillige läns-
17 —400251. Undset, Madame Dorthea. 257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
