Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mat och öl. De svenner som skänkte i glasen var
flitiga nog. Dorthea märkte med en viss oro, att
Claus Hartvig hanterade kruset som en vuxen karl
och drack av brännvinsglaset för varje gång det
passerade honom. Men snart fick hon inte längre tid
att iaktta sina söner, de rykande faten med fisk
och kött bars in, och nu hade värdinnorna
tillräckligt att göra med att truga gästerna att förse sig
av den goda maten.
Det blev att sitta mycket länge till bords, och
Dorthea var Aleth Dabbelsteen uppriktigt tacksam
för hennes råd, att de skulle ta en ordentlig munfull
när de smakade av rätterna nere i eldhuset. De
bondbröllop hon varit med på hos grannarna nere
vid bruket hade varit betydligt enklare. Glasbruket
hade ju också blivit anlagt i den avsides liggande
skogsbygden för att ge de fattiga jordägarna
möjlighet till ökade inkomster.
Prästfamiljens frånvaro tycktes inte ha någon
inverkan på böndernas goda humör. Dorthea tyckte
sig till och med kunna spåra en viss aggressiv bondsk
självkänsla hos gästerna. Sedan klockaren efter
skålen för kungahuset sjungit den sedvanliga
versen, vari man nedkallade Himlens välsignelse över
Christian och kronprinsen, reste sig köksmästaren
och sjöng en strof som hon inte hört förr:
Giv fred och fruktbarhet, o Gud i våra dagar,
och vänd i nåde bort den välförtjänta plågan.
Välsigna våra näringar, välsigna hela landet
och lätta bördorna för strävsam bondestam.
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
