Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes hjärta svämmade över av den ömhet hon kände
för honom, och hon blev alldeles yr i huvudet av
den virvlande farten. Fastän det nu var fullt av
dansande par omkring dem och det dånade i taket
av alla de stampande fötterna, gick det ändå fint
att komma storstugan runt. Och när de åter stod
där och figurerade, utspelades en hel pantomim
emellan dem, med koketta leenden och
huvudböjningar från hennes sida, och skälmaktiga ögonkast
och dristiga närmanden från hans. Flera av
gästerna stannade, lade märke till dem och uppmuntrade
dem med bifallsrop — och knappt hade Ole släppt
henne, förrän styvfadern dök upp bredvid henne
och drog henne med sig in i dansen.
Den högvuxne, kämpalike Hågen Lunde
svingade henne så, att Dorthea knappast rörde vid
golvet. Ett ögonblick for det genom hennes huvud att
hon hade ju sorg, men alla sorgsna tankar och
bekymmer blev liksom så fjärran och overkliga.
Oemotståndligt rev den eggande fiollåten och de
virvlande paren Dorthea med sig från hennes gamla
jag. En lidelse från längesedan svunna dagar
vaknade inom henne. Vad hon hade älskat att dansa
och vilken eldig och bedårande kavaljer hade inte
Jörgen varit! Det var när de var nygifta nere på
järnbruket —
Lars Gullaug fångade henne i samma ögonblick
länsmannen släppte henne — eller satte henne ned.
Hon kunde åter dra andan, medan Oles svärfar
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
