Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taktfast trampade med henne i en något stadigare
kadrilj. I det skymmande rummet tycktes alla som
deltagit i gästabudet ha sugits in i dansens
virvelström. Dorthea uppfångade en glimt av sin mor,
som svängde runt med husbonden på Nordre
Lunde. Madame Elisabeth pöste i brun brokad, men
bar huvudlin och silkesmössa som de andra
bondhustrurna. Det var bara en vecka sedan Dorthea var
mitt uppe i de sorgliga och uppskakande
händelserna på Fenstad — ja, Aleth Dabbelsteen påminde
henne på ett besynnerligt sätt om tattarkvinnan som
skrämt henne så otäckt, men pyttsan, Aleth var ju
egentligen en hygglig gammal själ — se där
dansade hon med köksmästaren, så att mössbanden
fladdrade kring hennes ihåliga kinder. Kapten
Cold — ja visst var han hennes vän, stackars karl,
och Marie Langseth — hon hade lidit med dem i
deras svåra bedrövelser, men det var så långt borta,
så längesedan, och nu kunde hon inte framtvinga
några känslor för dem. Hon dansade — av hela sitt
hjärta begärde hon blott att få dansa, mera, mera —
Med ögonen sökte Dorthea i vimlet Ingebjörgs
bror, hennes nästa dans tillhörde nog honom, och
han var en ståtlig man och en god dansör, Harkel
Larsson.
Då var det någon, det var Aleth Dabbelsteen,
som tände ljusen på långbordet. Och ljuslågorna
speglade sig i Claus Hartvigs mörka ögon. Han
stod lutad mot skänkskåpet och följde med ett be-
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
