Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var dessvärre en mycket medelmåttig
musikant, och en del av ungdomen samlade sig framför
dörren till storstugan och dansade till tonerna från
fiolen, som trängde ut genom den öppna dörren.
Hela eftermiddagen hade både Vilhelm och Claus
kretsat kring Tora, den unga flickan som var släkt
med länsmannen, och försökt att få dansa med
henne så ofta de kunde fånga in henne. Vad
Vilhelm angick, berodde det först på att hon var den
enda han kände, och han var för blyg att bjuda upp
de främmande flickorna. Och så var Tora så
vacker och vänlig. Men snart märkte Vilhelm själv
att han var en god dansör, musiken liksom
genomströmmade hans kropp och dirigerade hans
lemmar. Inte ens springdansen, som han aldrig förr
försökt sig på, vållade honom några svårigheter.
Därmed var blygheten som bortblåst, och varje
gång Tora försvann, därför att de husliga
göromålen lade beslag på henne, satte han självsäkert kurs
på den nättaste jäntan som händelsevis stod ledig.
Och strax märkte han till sin glädje, att flickorna
gärna ville dansa med honom. Det var icke bara
därför att han var systerson till brudgummen, ty
det var Claus också, och Claus såg ju också mycket
bättre ut. Flickorna följde honom också villigt nog
ut på golvet, men det tog ett hastigt slut — Claus
kunde faktiskt inte dansa.
Vilhelm såg det med något som liknade
skadeglädje. Det var rätt åt den dumma pojken. Senast
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
