Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligt uttryck av kyligt förakt hennes och alla
dessa åldrande människors lössläppthet i dansen.
Det förekom Dorthea som om hon vaknat upp ur
en dröm. I detsamma sprang Claus fram och grep
Ingebjörg, som Vilhelm just släppt. Dorthea förstod
att pojkarna kommit in för att få den dans med
bruden, som de hade rätt till. — Naturligtvis — de
hade aldrig förr tänkt på sin mor i samband med
något så ungdomligt som dans.
Leende avvärjde hon Harkel Gullaugs utsträckta
händer.
— Ja, tack du, men nu måste jag nog sköta mina
bestyr.
Det var visst också tid att tänka på kvällsmaten
till gästerna.
Det var en förhållandevis lättvindig anrättning
— alla byttor och kärl som förts dit med flötgröt
och till den »avletter» och bakverk. Denna gång
skulle det dukas uppe i förrådsbyggningen, så att
dansen i storstugan kunde fortsätta. Men däruppe
hade ungdomen hållit till och dansat efter
klarinetten, så här såg ännu värre ut än i
huvudbyggningen, och först efter en del ackordering fick
kvinnorna, med köksmästarens hjälp, i väg de uppsluppna
och sturska ungdomarna.
Ynglingarna och flickorna fortsatte att dansa på
gårdsplanen. Klarinettblåsaren satte sig på trappan
till visthusboden — åtskilligt i vägen för de
brådskande kvinnfolken — och fortsatte att spela. Men
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
