Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon småleende. Hennes vackra, mörka ögon
blickade allvarsamt ut i den blå luften över dalen.
— Tora, lilla Tora — jag tycker så gränslöst
mycket om dig.
— Ja, jag tror nästan jag har märkt det. Hon
log en aning spotskt.
Vilhelm pressade henne intill sig. Det gick som
små rysningar av vällust genom honom.
— Får jag kyssa dig?
— Nej, det får du verkligen inte, svarade hon
godhjärtat och milt, men hon gjorde ingen min av
att draga sig ur hans armar, och då tog han hennes
huvud och vände det mot sitt ansikte. Hennes kind
var så sval och slät och mjuk, och när hans läppar
fann hennes, skilde de sig en smula åt, så att han
liksom kysste rätt in i den ljuva flickmunnen. Yr av
hänryckning fortsatte han att kyssa och kyssa —
tills hon plötsligt vred litet på sig. Vilhelms sista
kyss snuddade endast vid kindbenet.
— Nej, gosse, någon måtta får det vara, sade
hon och darrade av undertryckt skratt. — Du är
allt en något till påflugen karl du, Vilhelm.
Pojken brast också ut i skratt. Han dolde
huvudet i hennes veckiga kjolar.
— Men Tora, du tycker väl om mig? Tycker du
inte om att jag kysser dig, säg?
Hon log hemlighetsfullt.
— Jaså, du tror det — och så grävde hon ned
fingrarna i hans röda kalufs och ruskade honom
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
