Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg honom in i ögonen och log sitt
trohjärtade leende. Hon gjorde inte en min av att dra
sig undan hans varma hand, och Vilhelm lät den
glida nedåt hennes hals, tills han grep om ett av de
små mjuka brösten.
Jag rör vid hennes bröst, tänkte han och kom ihåg
hur komiskt han tyckte det lät när det förekom hos
fader Holberg: min sköna jungfru, får jag känna
på hennes bröst. — Å, det var ljuvt att få sitta och
smeka Toras söta små flickbröst. — Han tryckte sig
tätt intill henne på slädbottnen och lade den andra
armen om hennes liv. Från hennes armhålor
strömmade en doft emot honom — samma doft som kom
från det fuktiga, halvutspruckna hägglövet. Enda
skillnaden var att hägglövet luktade kallt, men
Tora utströmmade en sådan ljuvlig värme. Ett
ögonblick drog han åt sig handen och luktade på sina
fingrar. Det slog emot honom en doft av
vinbärsblad, som när man en solskensdag ätit svarta
vinbär i trädgården. Återigen stack han in handen
under linnet och lät den vila mot hennes barm.
— Å, Tora, vad du är vacker. Jag tror du är den
vackraste flickan på hela bröllopet. Du är mycket
vackrare än bruden.
— Så du pratar. Jag är bara dotter till en fattig
änka, om hon också är syskonbarn till länsman.
Imbjörg, hon är enda dottern på Gullaug, hon.
— Maen du är lika vacker fast du inte är rik.
— Det är nog inte många som tycker det, sade
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
