Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammelstugan hade madame Elisabeth trakterat
vissa utvalda gäster med kaffe, och nu skulle hon
se efter om det fanns en tår kvar i pannan.
Det var mörkt i den gamla stugan, som hade en
öppen eldstad mitt på golvet och rökhål i taket. En
tunn blå rök steg från de falnande glöden upp mot
den öppna luckan, från vilken grässtrån tittade ned
i morgonljuset. Från bänkarna längs väggen och
från de mörka hörnen hördes pustanden och
snarkningar, och Vilhelm tänkte med en viss snopenhet
på att han försummat sin plikt som brudsven. Han
skulle ju ha ledsagat morbror Ole till
brudkammaren. Men Ingebjörg och Ole måste för längesedan
ha gått till sängs. Nåja, han var kanske inte den
ende, han hade i alla fall känt igen en av sina
kamrater borta på vägen.
Tora hade hittat en stor spilkum, och litet kaffe,
som dock mest var sump, lyckades hon klämma ur
kitteln som stod på spiselhällen. Det var kvavt i
stugan, och det luktade fränt av människor och
tobaksrök. Ett krus med hela och sönderbrutna
kritpipor stod på bordet tillsammans med korgar
och brickor, där det fanns kakrester. Tora
samlade på en bricka ihop det som såg mest aptitligt
ut, hällde mjölk i spilkummen och stack ett stycke
brunt socker i munnen.
— Kom nu.
Det fanns en förstukvist utanför stugdörren och
där stod de och åt. Hon bet av hälften av sockret
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
