Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han hade en känsla av att Claus inte hade
roligt på gästabudet. De andra unga pojkarna
hade brottningstäåvlingar, och några gånger hade de
också skjutit till måls på en tavla som var uppsatt
på smedjeväggen ovanför gården. Claus var
också med, men utmärkte sig inget vidare; han gick
i ett stadigt rus, så han sköt inte så bra som han
brukade. Vilhelm klarade sig betydligt bättre,
fast han inte var en så säker skytt som Claus
Hartvig.
Dansen hade Claus givit upp. När de andra
dansade, stod han där och hängde och tittade på. Och
sedan Tora en gång eftertryckligt avvisat honom,
då han, åtskilligt berusad, gjort sina närmanden,
nöjde han sig med att dystert stirra efter henne
när hon dansade ut med Vilhelm.
Vilhelm kunde inte hjälpa, att han inte bara
tyckte synd om Claus. Det tilltalade honom att han nu
fick hävda sig som den äldste, en vuxen, som visste
att uppföra sig bland annan vuxen ungdom, och
han hade funnit en käresta — Tora kunde inte
dölja att hon hade ett gott öga till honom. Bara
han fick tillfälle att tala ut med henne, så förstod
han nog, att den söta flickan inte skulle avvisa
honom.
Claus stackare, han var varken fågel eller fisk.
Han var inte längre något barn, men det var
också alldeles klart att han inte heller var vuxen.
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
